Smärtan är här.

Sorgen lever.

Tårarna kommer.

Men mitt i smärtan.

Mitt i sorgen.

Tårarna ler.

Ensam i värden

Förkastad av många

Men inte av Gud

Ty han är mitt

Eviga hopp

Livet är borta... tårarna kommer. Livet har flytt.

Kampen ! Sorgen ! Jag är ensam.

Ingen var där .... alla svek.

Alla hatade .... mig.

Ingen förlåtelse. Ingen förstod.

Alla trampade och slog ... på mitt Hjärta

Förlåt.

Slagen till tårar

Orden träffar mig som stenar

Jag faller till marken slagen till tårar.

Orden träffar mitt hjärta likt en stört flod

som bryter sönder vallar av trygghet.

Av sönder slaget glas

Har man ristat in blödande sår av död

sår som ständigt blöder

jag är slagen till tårar

Jag faller.

Faller hårt.

Jag slår mig

Kommer inte upp.

Orkar inte

Jag blöder

Blöder livskraft

Jag blundar

Orkar inte. Vill inte.

Jag somnar in med

En bön på minna läppar

En bön om Hjälp

Vid korsets fot jag nu träder fram

skamsen och svag med bördor tunga.

Jag böjer mitt huvud och delar min smärta

Plötsligt jag hör himlen gråta....

Sorg är mitt förnamn.

Bedrövelse mitt efternamn.

Ensamhet min vän.

Gud är mitt hopp.

Smärtan växer nu ser jag bara död.

I krampaktig förtvivlan jag ropar ut min

nöd. Men orden klingar ohörd bort och dör.

Min själ misströstar till döds ty ett eko från förr har

krossat mig. Orden har nåt mig igen. Hat, hat vi vill

ej se dit liv igen. Ett rop utan ord ekar i mitt bröst

ett rop från en sårad man.

Jag dör ...

Att såra vore att döda en bit av mig själv

Att håna vore att önska min egen död

Att leva som jag är, är det enda jag kan

Att dela mitt liv.

 Ett eko från flydda tider klingar starkt .

En smärta så djup att döden tycks få liv.

En smärta som livet get klingar klart

som ett eko från förr.

Gråt, Gråt mätta din

sorg med tårar.