Smärtan är här.
Sorgen lever.
Tårarna kommer.
Men mitt i smärtan.
Mitt i sorgen.
Tårarna ler.
Ensam i värden
Förkastad av många
Men inte av Gud
Ty han är mitt
Eviga hopp
Livet är borta... tårarna kommer. Livet har flytt.
Kampen ! Sorgen ! Jag är ensam.
Ingen var där .... alla svek.
Alla hatade .... mig.
Ingen förlåtelse. Ingen förstod.
Alla trampade och slog ... på mitt Hjärta
Förlåt.
Slagen till tårar
Orden träffar mig som stenar
Jag faller till marken slagen till tårar.
Orden träffar mitt hjärta likt en stört flod
som bryter sönder vallar av trygghet.
Av sönder slaget glas
Har man ristat in blödande sår av död
sår som ständigt blöder
jag är slagen till tårar
Jag faller.
Faller hårt.
Jag slår mig
Kommer inte upp.
Orkar inte
Jag blöder
Blöder livskraft
Jag blundar
Orkar inte. Vill inte.
Jag somnar in med
En bön på minna läppar
En bön om Hjälp
Vid korsets fot jag nu träder fram
skamsen och svag med bördor tunga.
Jag böjer mitt huvud och delar min smärta
Plötsligt jag hör himlen gråta....
Sorg är mitt förnamn.
Bedrövelse mitt efternamn.
Ensamhet min vän.
Gud är mitt hopp.
Smärtan växer nu ser jag bara död.
I krampaktig förtvivlan jag ropar ut min
nöd. Men orden klingar ohörd bort och dör.
Min själ misströstar till döds ty ett eko från förr har
krossat mig. Orden har nåt mig igen. Hat, hat vi vill
ej se dit liv igen. Ett rop utan ord ekar i mitt bröst
ett rop från en sårad man.
Jag dör ...
Att såra vore att döda en bit av mig själv
Att håna vore att önska min egen död
Att leva som jag är, är det enda jag kan
Att dela mitt liv.
Ett eko från flydda tider klingar starkt .
En smärta så djup att döden tycks få liv.
En smärta som livet get klingar klart
som ett eko från förr.
Gråt, Gråt mätta din
sorg med tårar.
Senaste kommentaren